Dette er en kjempeinteressant problemstilling, men både kildene og avisa behandler temaet litt overflatisk og unyansert. Det er stor forskjell på medikamenter og dop. At et medikament er reseptbelagt behøver ikke å bety at det er direkte etisk galt å ta det dersom det bedrer ens evne til å gjennomføre en eksamen. Det er nemlig det det ofte handler om for studenter: Nerver ødelegger deres evne til å gjennomføre, og visse medikamenter kan dempe stressymptomene. De øker ikke intelligensen, evnen til å resonere eller evnen til å huske pensum, men de demper det mentale stresset og gjør at de kan prestere bedre enn om de ligger som en nervebylt på gulvet og gisper.

Det er klart at i slike tilfeller der andre faktorer som ekstrem nervøsitet spiller inn og ødelegger for prestasjonen, bør det være greit å dempe de symptomene på stress. Det er ikke nødvendigvis snakk om prestasjonsfremming, men fjerning av prestasjonshemming.

"I Norge oppgir omtrent to prosent av studentene at de har tatt enten reseptbelagte eller illegale midler for å prestere bedre på eksamen. Det viser en undersøkelse Sentio har gjennomført på vegne av Universitas og Norsk Studentorganisasjon (NSO)."

Når 3% av studentene har ADHD (forekomsten i den voksne befolkningen) er det ikke sjokkerende at under 3% har brukt ADHD-medisiner.

Så lustigt med signaturen SM som skriver att det inte alls förvånande att 3 % av studenterna använt amfetaminpreparat som Ritalin, då det motsvarar "forekomsten [av ADHD] i den voksne befolkningen". Jag antar att SM vill säga att man nästan får se undersökningsresultatet som positivt - som att drabbade personer får sin "medicin". Om ADHD skulle vi nog kunna säga att det är ett geografiskt snarare än genetiskt problem. I mera välmående Bergen kom man fram till att 1,7 procent av barnen "hade ADHD", men i trångbodda Kiev kom man fram till att 18 % av barnen - och 28 % av pojkarna - "hade ADHD". Och i USA får enligt en ny undersökning från CDC runt 15 % av barnen ADHD-droger. Ser fram mot att få höra SMs eller andra ADHD-förespråkares argument för denna geografiska ojämlikhet och för det logiska att droga ner 15 % av barnen med narkotikaklassade preparat.

Selv har jeg ADHD, men kan se at bruk av ritalin kan være nyttig også for de som ikke har diagnosen. Ritalin øker nivået med dopamin i hjernen, noe som blant annet gjør det lettere å konsentrere seg, samt gjøre ting som man synes er kjedelig eller lite lystbetont uten at det er krevende og uten å hele tiden få en sterk lyst til å gjøre andre ting. Dette kan vel være et problem under eksamenslesig også for de som ikke har ADHD.

Jeg skjønner meg ikke på statistikken som det refereres til. 3 prosent er jo et godt anslag på hvor stor andel av studentene som har ADHD, selv om tallene på dette er usikre og varierende. Mange som har ADHD har ikke blitt fanget opp eller diagnostiskert, og vet gjerne ikke at de har ADHD selv heller. Det er godt mulig at dette kan gjelde over halvparten av de som har diagnosen. Når man tenker på ADHD tenker man på barn som har veldig store problemer, men ADHD er forskjellig hos forskjellige mennesker og også andre faktorer som påvirker syntomene er forskjellige. Man skulle vel ta det for gitt at de som bruker reseptbelagte midler nettopp fordi de har resept ikke regnes med i statistikken, men jeg har på følelsen at dette ikke er tilfellet. Slik statistikken refereres til artikkelen indikeres ingenting ulovlig.

Jeg kjenner ikke selv til noen som ikke har ADHD og har brukt denne slags medikamenter men tror ikke det vil være en dårlig gjetning at mange av dem selv har ADHD eller har større eller mindre problemer med ADHD-liknende syntomer. Ritalin behandler ikke årsakene til ADHD direkte (selv om årsakene til ADHD riktig nok også er knyttet til lavt dopamin-nivå), og sånn sett kan også andre dra fordel. Det er sant at det er en tendens til at noen av effektene er forskjellige for de som har ADHD og de som ikke har det. De som har ADHD kan bli roligere mens andre blir mer hypre. Men såvidt jeg vet er det ingen grunn til å tro at bieffektene er forskjellige. Når man har vendt seg til ritalin er bieffektene ganske moderate for de fleste, og det er jo nettopp derfor medisinen er så populær for å behandle ADHD: Fordi de positive effektene er så store i forhold til de negative. Forøvrig er det også positive sideeffekter. Noe av det som er bekymrende med ritalin er at det kan brukes som rusmiddel, og å holde seg oppe lenge og ta mye er nok heller ikke lurt, endog såvidt jeg vet ikke farligere enn mange lovlige ting, feks å drikke seg full.

Forøvrig registrerer jeg at det alltid omtales som "bedre karakterer" eller "bedre eksamensresultater" når ritalin er med i bildet. Det faktum at dette hjelper studentene til å faktisk lære mer (som igjen er positivt både for studenten, Norge og verden) oversees. I tråd med dette brukes ofte betegnelsen "doping", som om studier var en sport, og poenget med studier var å konkurere. Men studier er jo kjempeviktig og kjempenyttig for studentene selv og ikke minst for samfunnet.

Det klart største problemet relatert til ritalin og andre ADHD-medisiner, som har gjort stor skade for mange enkeltmennesker og for samfunnet generelt, er at så mange som trenger medikamentet ikke blir oppdaget, og ikke får tilgang på det selv når de selv oppdager at de trenger det (systemet er vanskelig å komme gjennom, spesielt når man har ADHD, og hvis man kommer gjennom tar det gjerne et halvt år fra man tar kontakt til man får prøvd sin første tablett). Synd at media ikke skriver om det, men pøser på med ensidige og ureflekterte artikler om ADHD-medisiner.

Jag var tvungen att läsa flera gånger för att få klart för mig om signaturen Tor Ø. B skämtade eller ej - men kom till slut fram till att argumenten läggs fram på fullaste allvar. Och då kanske några lika allvarliga motargument kan vara på sin plats.

Nej, Ritalin är inte som Tor vill låta påskina en medicin som hanterar någon brist som personer har. De effekter som Ritalin har är helt enkelt olika grader av förgiftningseffekter, eftersom metylfenidat är ett gift. Som andra toxiska (giftiga) ämnen har amfetaminpreparaten en stark påverkan på hjärnan, och därmed beteendet. Rialin och andra liknande ämnen tas ofta för att få ett rus – upprymdhet och välbefinnande framkallat på kemisk väg; (på engelska intoxication, av toxicum, gift). De ”positiva effekter” som amfetaminpreparat anses ha är inget annat än mindre intensiva uttryck för deras riktigt toxiska effekter. Ett barn som farit omkring, velat titta på det ena och det andra, sitter efter ”medicineringen” still och kan, som det ser ut, koncentrera sig på vad man ska göra i skolan under en lektion. Man anser sig ha fått en positiv effekt på ”symtombilden”: ofta ouppmärksam, verkar ofta inte lyssna, ofta lättdistraherad. Men en av amfetaminpreparatens mest kända toxiska effekter är just det fixerade tillstånd som de ger upphov till – och barnens ”koncentration” är bara ett mindre uttalat drogfixerat tillstånd.

I lite högre doser yttrar sig det drogfixerade tillståndet i att personen helt kan ”snöa in” på något, kan sitta en hel natt och pilla med en sönderskruvad radioapparat, kan sitta ”superkoncentrerad” och läsa en bok i 15 timmar, fixa med datorn eller rita något helt meningslöst i evigheter. Personer som missbrukar amfetaminpreparat brukar ofta fastna i något meningslöst en längre tid. Som en av ”brukarna” av amfetaminpreparat uttrycker det i ett diskussionsforum: ”En typisk effekt är att jag har suttit och läst vissa meningar och ord i det här inlägget om och om igen, nästan tvångsmässigt, som för att kolla att jag verkligen läser exakt rätt, läser dom första 2 orden i en viss mening, känner att jag måste läsa den igen, börjar om och upprepar detta i typ 30 minuter.”

Jag antar att vi i nuet eftersträvar utbildade personer som kritiskt granskat det de studerat och som sett till att fullt förstå sitt studiematerial - inte personer som i ett halvt nerdrogat tillstånd har svalt en mängd oanyserade fakta.

Kanske bör det också påpekas att det till förgiftningseffekterna hör följande i den officiella produktresumén listade VANLIGA skadeverkningar: minskad aptit, bukmärta, illamående och kräkningar; muntorrhet, utslag, klåda, yrsel, dyskinesi (rörelsesvårigheter) och psykomotorisk hyperaktivitet [den ”energigivande” effekten av amfetaminpreparat]. Dessutom är vanliga skadeverkningar aggression, agitation, ångest depression, irritabilitet, onormalt beteende. Och i gruppen vanliga skadeverkningar finns också påverkan på hjärtat i form av arytmi (hjärtrytmrubbning), takykardi (hjärtklappning), och vanligt är dessutom hypertoni (högt blodtryck).

Och sist men inte minst (kanske inte så förvånande med tanke på det ovanstående) så har Ritalin och Concerta i de längsta och största vetenskapliga studierna visat sig inte ha några som helst positiva långtidseffekter (alltså inte heller för de lärare som vill att deras elever ska sitta still i bänkarna utan att störa).

Det borde avgöra saken. Dra in pillren och avbryt den katastrofala utskrivningen av legal narkotika.

Janne Larsson:

Du har ingenting med hvilke medisiner vi med ADHD bruker. Voksne med ADHD bruker disse medisinene helt frivillig.

Hvis du verken har opplevd ADHD eller effekten av medisinene på egen ADHD, har du for dårlig erfaringsgrunnlag. Hvem som helst kan google etter konspirasjonsteorier.

Bivirkninger jeg har opplevd er munntørrhet og forbigående kvalme. Du tror visst alle får hele lista med potensielle bivirkninger. Heldigvis er det får de færreste alvorlige bivirkninger av ADHD-medisiner.

Du kan få leversvikt av Paracet. Det betyr ikke at alle får ikterus ved normal bruk. I så fall ville ingen brukt Paracet frivillig.

Visst, signaturen "SM", har jag en hel del att göra med att vuxna använder legal narkotika som "medicin".

För det första sprider dessa vuxna, som du själv och Tor ovan, en mängd vilseledande information om drogerna, som gör att unga människor tror att det inte är så farligt att testa Ritalin och Concerta. Som Tor säger, "det kan vara nyttigt" för vem som helst. De unga får budskapet att dessa droger är så välgörande och att de inte har nästa några skadeverkningar alls. Och på så sätt bidrar drogpropagandister till att barn och unga leds in på en drogmissbrukets väg.

Sedan har jag och många andra engagerade samhällsmedborgare en hel del med saken att göra av det skälet att det till utskrivningen av amfetaminpreparat hör en massdiagnosticering av människor, där olika sociala, pedagogiska och verkliga medicinska problem förvandlas till en livslång stämpling av personer som lidande av en defekt hjärna. I stället för att finna den verkliga orsaken till problemen - vilket kan innefatta större samhälleliga förändringar eller ändrade utbildningsmetoder, utdelas en ADHD-beteckning och till denna ges beteendemodifierande narkotika.

Och sedan är det ju faktiskt så att vuxna som får legal narkotika (Ritalin, Concerta) inte vanligtvis betalar denna själv. Det är skattebetalarna som får skicka pengar till läkemedelsbolagen. I stället för att gå till ökade personalinsatser, exempelvis för våra gamla, går skattepengarna till svindyr legal narkotika, som inte har något med medicinsk behandling att göra.

Så SM, det finns många skäl att opponera sig mot att vuxna får legal narkotika.

Jeg kommer ikke til å svare på innleggene dine Janne, for det har jeg ikke tid til. Selv hadde jeg ikke hatt noe problem med å betale alle medisinene mine selv. Det er et spørsmål om finansiering av medisiner - ikke om hvorvidt det skal være galt eller ikke. Det faktum at det tok et halvt år fra jeg tok kontakt til utprøvningen av medisiner begynte har kostet meg mye mer enn det jeg kommer til å tjene på billigere medisiner. Ritalin er uansett ikke spesielt dyrt. Samfunnet taper veldig, veldig mye mer på at mange går ubehandlet.

ADHD kan observeres fysisk i hjernen. Det er fortsatt mye vi ikke vet, men vi vet at det har å gjøre med dopamin: www.youtube.com/watch?v=KoVD6gMRmHk. Det er klart at syntomene til ADHD kan ha andre årsaker, og at mange faktorer spiller inn, men ADHD har en fysisk årsak, og syndromet fører ofte til store problemer.

Du får ikke særlig med innsikt i Ritalin ved å lese selektivt hva folk skriver om sine opplevelser på internettforum eller lese hele listen med potensielle bivirkninger (med unntak av de som er spesielt skjeldne). For noen fører ritalin til så store bivirkninger at det ikke er verdt det, men for mange er de positive virkningene veldig store og de negative så små at de blir ubetydelige i forhold. Å ikke medisinere har ofte store konsekvenser, og det blir ikke mindre åpenbart av at du hevder noe annet. Det blir et kostnad-nytte spørsmål, og veldig ofte blir svaret at det uten tvil lønner seg å ta ritalin. Det utelukker jeg som sagt ikka at det kan være for de som ikkehar ADHD også. Det blir også et spørsmål om hvor mye man er villig til å risikere for en gevinst. I ekstremt skjeldne tilfeller kan man dø. Det samme kan man si om å kjøre bil til butikken. Risikoen for varige skader ved ansvarlig utprøving av ritalin er veldig små.

Du bruker en rekke ord som om ordene er et argument i seg selv. Men at noe er et narkotikum synes jeg er ganske uinteressant. Det interessante er jo den positive virkningen opp mot bieffekter.

Det er du som er propagandist. Både jeg og "SM" har vært åpne om at ritalin også har bivirkninger, men du virker helt lukket for det faktum at ritalin også er til stor hjelp for mange og kan bli til stor hjelp for flere. Og du fremstiller det som at medisiner ikke er nødvendig for å behandle mot symptomene av ADHD fordi det finnes andre typer behandling som kan hjelpe. Det er det ikke. Hvis du fikk viljen din gjennom ville mange liv blitt ødelagt.

Det er såklart lett å "avgöra saken" når man bare ser en side og i tillegg blåser den ut av proporsjoner.

Det er mye mer med kommentarene dine som er feil, missvisene og ulogisk, men jeg har andre ting å gjøre. Burde egentlig ikke kommentert på artikkelen i utgangspunktet, men er vanskelig å la være. Her har dere meg: xkcd.com/386/. Kommer antageligvis ikke til å svare hvis du skriver svar.

Så Tor, du säger att ADHD kan observeras fysiskt i hjärnan. Till de personer som får höra detta kan man bara ge säga: Det finns inget objektivt medicinskt test för det som kallas ADHD, och som påstås vara en störning i hjärnan (”en kemisk obalans”); det finns inga hjärnavbildningar, blodprov, gentester, eller andra tester som kan särskilja ett barn som får beteckningen ADHD från ett barn som inte får det – det finns ingen uppmätt fysisk eller kemisk avvikelse i hjärnan hos något enda barn som sägs ”ha ADHD”. Det finns bara en subjektiv bedömning av barnets eller den vuxnes beteende.

När någon påstår att ens barn eller man själv har en störning i hjärnan (”ett osynligt funktionshinder”), måste man be om att få den uppmätt. Ställa frågorna: Vad är normalvärdet för det ämne som barnet sägs ha för mycket/för lite av? Vad är det värde som betecknar tillståndet ADHD? Vad är värdet för just mitt barn? Man kommer då att få veta att det inte går att ge något svar på dessa frågor. Påståendet om störningen i hjärnan (den kemiska obalansen) är, som bäst, en ren spekulation. Fram till dess att en med objektiva medel fastställd brist eller störning konstaterats måste barnen betraktas som friska. De olika ”diagnoschecklistor” som används för att fastställa diagnosen ADHD är så långt från ett objektivt medicinskt test som man kan komma.

Ritalin och Concerta ger som andra droger stora effekter på beteendet. Dessa har dock inget alls med området medicin att göra - det finns ingen sjukdom att "kurera", bara oönskade beteenden som narkotikan kortsiktigt kan manipulera.

@Janne Larsson

Jeg kan garantere deg at metylfenidat er billigere enn uføretrygd. Samfunnet sparer også TT-kort siden jeg kan kjøre bil selv.

Jeg hadde selvfølgelig betalt mine medisiner selv om det ble nødvendig. Det jeg taper på redusert inntekt, færre pensjonspoeng og gebyrer for all verdens forglemmelser overgår prisen på Concerta eller Ritalin. Jeg betaler skatt som alle andre. Hvis jeg skal betale alle helseutgifter selv forventer jeg å få lavere skattetrekk.

Selvfølgelig har ADHD-medisiner virkning på atferd. For eksempel kan jeg sitte stille. Vet du hvor vondt det er å ikke kunne sitte i ro? Ubehandlet ADHD medfører ofte muskel- og skjelettplager, som igjen påfører samfunnet utgifter i form av sykemeldinger og fysikalsk behandling.

Jeg oppfordrer selvfølgelig ikke unge til narkotikabruk, nå får du ta deg sammen. Men jeg oppfordrer de som har ADHD-liknende plager til å ta dette opp med sin fastlege, før problemene tårner seg opp.

Denne saken handler ikke om samfunnets utgifter på ADHD-medisiner (som koster svært lite), men "akademisk doping" før eksamen: Eksamen skal måle kandidatens kunnskapsnivå. Hvis kandidaten underprester på grunn av kognitiv svikt i forhold til konsentrasjon og organisatoriske evner, har man ikke evaluert kandidatens kunnskaper. Mer er det ikke å si om ADHD og medisiner i forhold til eksamen. Å kalle ADHD-pasienters bruk av metylfendiat "rusbruk" og "akademisk doping" er ren mobbing. ADHD har ikke gitt meg bedre karakterer fordi jeg får lov til å bruke metylfenidat, snarere tvert i mot.

For øvrig kan det nevnes at ADHD ikke diagnostiseres med "sjekklister" a la de man finner rundt og kring på nettet. ADHD diagnostiseres med nevropsykologisk undersøkelse, der det blant annet måles oppmerksomhet i forhold til andre kognitive funksjoner. Nedsatt pannelappsfunksjon er indikasjon på ADHD. ADHD er et resultat av utredning hos nevropsykolog og legespesialist (i psykiatri eller nevrologi), ikke en sjekkliste. Dette ville du visst om du hadde vært med på en utredning for ADHD. Slutt å fantasere om noe du ikke har greie på. Ingen er interessert i tøvete konspirasjonsteorier.

@Janne

Ellers kan nevnes at Ritalin selvfølgelig ikke er "svindyrt". Ritalin er kanskje svindyrt hvis det kjøpes illegalt av kriminelle (den prisen kjenner jeg ikke), men legal bruk koster neppe mer enn andre legemidler.

200 tabletter Ritalin (10 mg) koster i følge Felleskatalogen 391 kroner. Min bruk av ca 80 mg Ritalin koster derfor 15 kroner og 50 øre dagen, eller ca. 2600,- kroner i året. Derifra kan du trekke fra egenandelen på ca 1900,-, hvilket vil si at staten får en utgift på om lag 700 kroner i året.

Sammenlign denne vanvittige utgiften til "svindyrt narkotika" (700 kroner) med samfunnets tap på at jeg går uføretrygdet (tapt skatt, tapt verdiskapning, trygdeytelser).

Du trenger neppe eksamen i samfunnsøkonomi for å trekke konklusjonen.

Som SM påpekte er utredning av ADHD mer enn bare en sjekkliste. Man prøver å finne ut om symptomene har andre årsaker og man tar ganske omfattende nevropsykologiske tester (dette er faktisk den delen av en ADHD-utredning som tar lengdt tid) hvor evner på diverse områder blir testet og sammenlignet. Her er også tester som tester impulsivitet direkte inkludert. Utprøving av medisiner er jo også en ganske omfattende prosess hvor man går ganske forsiktig frem.

Til tross for dette er det klart at jeg (og sikkert også alle andre) skulle ønske det var en lettere måte å teste om noen har ADHD på. Metoden man har nå gjør at man for noen ikke er sikker på om de har ADHD eller ikke, og det er helt sikkert noen som ikke har ADHD som blir diagnostisert, og noen som har ADHD som ikke blir diagnostisert. Men hvis man har symptomene kan det jo være at medisinering kan være nyttig uansett.

At vi ikke diagnostiserer ADHD ved å se fysisk på hjernen eller ved å ta en gentest betyr ikke nødvendigvis at diagnosen ikke har en fysisk årsak. Tross alt har vi foreløbig liten oversikt over hva genene våre betyr og den nødvendige skanne-teknologien er også under utvikling, og ikke tilgjengelig for diagnostisering. I fremtiden kan vi nok se etter ADHD og mange andre syndromer som har med denne slags ting å gjøre ved hjelp av skanning eller en enkel gentest. I mellomtiden vil det være et svik mot barna å betrakte dem som friske, slik du foreslår, når symptomene viser noe helt annet. Å la ting være som de er uten å gjøre noe med det har også konsekvenser og har også en risiko (som forøvrig er høyere enn risikoen ved medisinering).

Du skriver: "Påståendet om störningen i hjärnan (den kemiska obalansen) är, som bäst, en ren spekulation."

Men jeg ga deg jo en youtube-video som fortalte om et eksperiment som har blitt gjort på nettopp dette. Her er den igjen:

www.youtube.com/watch?v=KoVD6gMRmHk

Det gis nok informasjon i videoen til at det er mulig for deg å finne studien som blir referert til, hvis du er interessert i det. Og det finnes helt sikkert flere studier også, i og med at dette har vært allment akseptert som den beste forklaringen i ihvertfall en stund (jeg har ikke full oversikt, så jeg sier bare det jeg vet stemmer). Det finnes så klart ingen forklaring som ikke er fysisk. Å i det hele tatt anta noe slikt blir veldig absurd.

Vi vet ikke hvilke gener som forårsaker ADHD eller hvorfor, men vi vet at noen gener ser ut til å være involvert: add.about.com/od/researchstudies/a/ADHD-Genes.htm. Det har lenge vært et kjent faktum at syndromet har med arv å gjøre. Og at det er genetisk beslektet med andre syndromer som er relatert til dopamin-hjerne-problematikk (flere syndromer kan gå i en familie, har man ADHD er sansynligheten større for en håndfull andre syndromer enn for andre, osv).

Mer om det her: www.youtube.com/watch?v=QTGi_8lIF8U

Men hvis du ikke tror at ADHD har med kjemisk ubalanse i hjernen å gjøre kan du jo sette opp egne testbare hypoteser. Eller du kan i det minste gjennomføre de samme eksperimentene som allerede har blitt utført eller sette opp egne eksperimenter for å teste de teoriene vi allerede har. Hvis de ikke stemmer burde det ikke være noe problem å falsifisere dem. Ikke det?: Vel, da er jo et annet alternativ å la være å uttale seg.

"S.M." skriver: "Eksamen skal måle kandidatens kunnskapsnivå. Hvis kandidaten underprester på grunn av kognitiv svikt i forhold til konsentrasjon og organisatoriske evner, har man ikke evaluert kandidatens kunnskaper." Troligtvis är det med sådana argument som runt 10 % av collegestudenter i USA använder narkotikan - med gott samvete. De tycker att "koncentrationen" sviktar, att de lider av "kognitiv svikt i forhold til konsentrasjon" när de tvingas sitta uppe på nätterna - och anser sig då vara helt rättfärdigade i att använda narkotikan för att hålla sig igång -och fixera uppmärksamheten. De tycker att de har helt rätt att göra eftersom det inte ens är narkotika de använder, det är "medicin". Läkemedelsindustrin har haft stora framgångar i USA med att sälja psykofarmakologiska lösningar på pedagogiska och sociala problem - så till den milda grad att 15,6 % av alla barn (4-17 år) i South Carolina enligt den nya undersökningen av Centers for Disease Control and Prevention (CDCP)år 2007 "hade ADHD". I undersökningen så fick i snitt 66 % av de diagnosticerade barnen i de olika delstaterna amfetaminpreparat. Det är en skräckhistoria av värsta sort. Och den har drivits fram av myterna om att man kan "ha ADHD" - att beteendet som listats på ADHD-diagnoschecklistan, skulle ha någon slag motsvarighet i en bestämd avvikelse i hjärnan (en "biokemisk obalans"). Detsamma har ju sagts om depressioner. En nyttig läsning för att komma bakom läkemedelsindustrins PR-myter kan vara artikeln "The Media and the Biochemical Imbalance Theory of Depression i PLoS Medicine av Leo/Lacasse: psychrights.org/articles/leolacassemediaandchemicalimbalance.pdf

Vi kan avslutningsvis konstatera att man "har ADHD" därför att man uppfyller de beteendekriterier som godtyckligt fastställts för ADHD och man uppfyller beteendekriterierna för ADHD därför att man "har ADHD". Around it goes.

Men det är definitivt sant att amfetaminpreparat HAR stora (toxiska) effekter på beteeendet - och att narkotikan har samma effekter på alla som tar den.

HUSK! Mange som benytter stimulanter gjør det for å roe seg ned og tenke klart. Det er EKSTREMT mange som har adXX uten å ha diagnosen.

Selv mener jeg at 15-20% av alle i verden blir roligere av stimulanter som følge av diagnosen(som de ikke har fått).